Santo Antão

paul

Paul sett från statyn av den helige Antonius, gouache på färgat papper

Från São Vicente tog vi färjan över till Santo Antão. Alla Kap Verde-öarna är av vulkaniskt ursprung, men på Santo Antão märks det verkligen. Landskapet är kargt och dramatiskt och bergen är höga och branta och täckta med odlingsterrasser.

folk_faerja

Folk på färjan

Färjan anlände till Porto Novo och därifrån tog vi en taxi till Paul, på nordöstra sidan av ön. Paul är en liten stillsam by med ett mysigt hotell precis vid stranden.

Eftersom nästan ingen tar kort på Kap Verde så är man beroende av bankomater, som det lyckligtvis finns ganska gott om. Visa-kortet från Swedbank fungerade emellertid inte, och Swedbank kunde inte förklara varför. Lyckligtvis fungerade Visa-kortet från Nordea. Sedan gäller det bara att bankomaterna har pengar (inte alls säkert på söndagar) samt att de fungerar. När vi kom till Paul var vi lite oroliga för att pengarna höll på att sina, men vi fann till vår lättnad två bankomater, en på en sidan av hotellet och en på andra.

Tyvärr var den första maskinen avstängd så vi gick vidare till den andra. Den tog emot mitt kort, men sedan hände just ingenting. Jag började oroa mig för att bankomaten skulle sluka kortet och lämna oss strandsatta utan några betalningsmöjligheter över huvud taget. Efter ett tag visade det sig att maskinen fungerade, men att den var mycket långsam. En halv minut innan jag fick välja språk, ytterligare en halv minut innan jag fick slå koden, et cetera. När jag äntligen hade valt belopp och tryckt ok så sade den att jag hade tagit för lång tid på mig och att transaktionen hade avbrutits.

Vi gav upp och åt middag för våra sista kontanter. Lyckligtvis hade den första bankomaten vaknat när vi gick tillbaka till hotellet.

 hotel_paul_mar

Hotel Paul Mar, gouache på färgat papper

Som sagt så är det inte lätt att få måla i fred i Kap Verde. När jag målade bilden av hotellet ovan så var jag konstant omgiven av barn i skoluniform som frågade mig saker jag inte förstod. Särskilt intresserad var en liten kille som stod och stirrade med sitt huvud kanske tio centimeter ifrån mitt. Men sånt får man vänja sig vid.

ribeira_do_paul

Byggnad i Ribeira do Paul, tusch och akvarell

Från Paul går det en dalgång upp mot bergen där det finns odlingar av bananer, papaya och framför allt sockerrör. Sockerrören pressas i bensindrivna manglar och av saften gör man grogue, en slags rom.

Vi tog en aluguer (taxi) upp till toppen av vulkankratern och vandrade ner mot dalen. Det var brant och varmt. Kängor är att rekommendera. Man får blåsor av gympadojor. Dessutom hade vi träningsvärk i vaderna i en vecka efteråt. Men det var fint. Väl nere i dalen gick vi in på en restaurang och åt grillad kyckling (det var glasbitar i min) och drack pontche, smaksatt grogue.

Det var en liten flicka på kanske två år som stod och spottade bitar av sockerrör på oss när vi satt och åt. Jag såg en skylt på franska och engelska i restaurangen som bad oss att inte ge barnen mat eller godis. Det hade vi inte gjort heller och det kanske förklarar hennes missnöje.

paul2

Utsikt från hotellfönstret på Hotel Paul Mar, gouache på färgat papper.

Annonser

Etiketter: , , , , , ,

Ett svar to “Santo Antão”

  1. Birgitta Arnerup-Cooper Says:

    Alla konstnärers dilemma tycks vara att när man sätter upp staffliet utomhus kommer alla människor o tittar, när man hänger tavlorna på att galleri kommer ingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: