Bullandö marina är en miserabel och spöklik plats så här års. Kallt, fuktigt och mörkt. Ett mausoleum för mumifierade segelbåtar.
Ibland kan man skönja skugglika gestalter som i en desperat hopplöshet försöker balsamera en gammal dieselmotor eller surra fast en svepning, allt i ett hopp om ett liv efter detta i en annan värld. En värld som kallas vår.
Men hoppet är svagt och fåfängt. Masterna sjunger en unison klagosång i novembervinden.
Och det där rytmiska ljudet som hörs? Är det fallen som slår mot masterna eller är det liemannens steg som nalkas?
Annonser
Etiketter: nocturne, till sjöss
Kommentera