Båt-tjyrkogården

2012-11-11

Bullandö marina är en miserabel och spöklik plats så här års. Kallt, fuktigt och mörkt. Ett mausoleum för mumifierade segelbåtar.

Ibland kan man skönja skugglika gestalter som i en desperat hopplöshet försöker balsamera en gammal dieselmotor eller surra fast en svepning, allt i ett hopp om ett liv efter detta i en annan värld. En värld som kallas vår.

Men hoppet är svagt och fåfängt. Masterna sjunger en unison klagosång i novembervinden.

Och det där rytmiska ljudet som hörs? Är det fallen som slår mot masterna eller är det liemannens steg som nalkas?


Nyckelord:

nocturne, till sjöss