Archive for november, 2012

Självporträtt

november 26, 2012

Har målat några självporträtt ikväll. Igår var jag var nämligen på Waldemarsudde för att titta på Helene Schjerfbeck och efteråt så kände jag mig en smula inspirerad.

 

Gouache på grått papper

Jag kom i kontakt med Schjerfbeck redan när jag var liten genom boken Min nya skattkammare – Bildriket. Det var en av mina favoritböcker; en barnbok om konst, en slags introduktion till klassisk och modern konst. Bland annat hade den en sekvens av självporträtt av Schjerfbeck. Texten i boken sade att med åren så blev hennes porträtt mer och mer förenklade, tills de till slut verkade avbilda bara hennes själ.

Jag är inte där än, men jag har för avsikt att måla ett tag till.

Annonser

Spara sista dansen för mig

november 21, 2012

Idag var det sista gången det var kroki på Dansmuseet. Museet ska nämligen flytta och lokalen ska tas över av regeringskansliet. I vår blir det ingen kroki och det är oklart om det blir någon nästa höst.

Idag dansade Per (eller Pär?) som går på Dans- och cirkushögskolan. Jag har målat av honom en gång tidigare i år. Han tycks inte ha bytt kallingar sedan i februari, men han dansar bra.

 

Det här blir mitt elfte och kanske sista inlägg om Dansmuseet. Det här som jag gjorde för ett år sedan är kanske det jag tycker blev mest lyckat. Jag hoppas att jag hittar något annat ställe som har något liknande.

Mannen som organiserade krokin sade att han hade hållit på med den i tio år, om jag inte minns fel. I sista posen deltog han själv med orden: ”Eftersom jag var den första så kan jag lika gärna vara den sista också”.

Forêt en automne

november 18, 2012

Gouache på färgat papper

Ett utmaning från bloggen À nos pinceaux. Från en skog i Vogeserna.

 

Jag målade fyra versioner samtidigt på samma papper och valde ut den jag tyckte blev bäst.

 

Här är en liten animation med alla fyra versionerna.

 

Båt-tjyrkogården

november 11, 2012

Bullandö marina är en miserabel och spöklik plats så här års. Kallt, fuktigt och mörkt. Ett mausoleum för mumifierade segelbåtar.

Ibland kan man skönja skugglika gestalter som i en desperat hopplöshet försöker balsamera en gammal dieselmotor eller surra fast en svepning, allt i ett hopp om ett liv efter detta i en annan värld. En värld som kallas vår.

Men hoppet är svagt och fåfängt. Masterna sjunger en unison klagosång i novembervinden.

Och det där rytmiska ljudet som hörs? Är det fallen som slår mot masterna eller är det liemannens steg som nalkas?

Jag mötte en uppfinnare

november 10, 2012

Jag var och åt lunch på Ki-mama vid Odenplan i torsdags när det kom in en dam med rollator och satte sig vid bordet bredvid mitt. Hon hade en rosa mössa som såg ut lite som en champinjon och en pin med texten ”Atomkraft? Nej tack!”. Hon beställde in en liten sushi men tackade nej till Ki-mamas utmärkta miso-soppa eftersom ”då blir jag för mätt”. Hon bad att få kniv och gaffel och satt där och sågade laxbitarna som om de var riktigt sega biffar. 

Jag hade just avslutat min lax-kimchi och satt och tecknade lite när hon vände sig till mig och frågade: – Är du uppfinnare? – Nej, sade jag, vilket är någorlunda sanningsenligt. Det var däremot hon. En gång när hennes man till exempel ville bygga ett betongfundament runt soptunnan för att inte grävlingarna skulle kunna välta den så föreslog hon att han istället bara skulle slå ner fyra stålrör i marken runt soptunnan. På så vis slapp de bära tunga cementsäckar.

Ett annat exempel var när hennes son skulle bära en tung ekstubbe uppför en trappa, oklart varför. Hon slog ett skärp runt stubben och knöt fast ett blått nylonrep i skärpet och slog runt ett träd, så att hon kunde säkra så att han inte fick stubben över sig om han skulle ramla. Det var han sedan tacksam över när han råkade snubbla halvvägs.

Ett tredje exempel var när hon började irritera sig på allt hundbajs som inte blev upplockat på gatorna i närheten. Hon fick då idén att sätta ner små svenska flaggor i alla bajskorvar hon hittade och hon tyckte faktiskt att det hade gett effekt.

Damen hade fyllt 83 år och började ha lite svårt att komma ihåg att alla uppfinningar hon hittade på, men det gjorde inget, för hennes söner kom ihåg åt henne.  Hon hade jobbat till 77 års ålder, bland annat på postkontor. I skolan hade de tyckt att hon varit lite efterbliven, men det hade hon jobbat ikapp. När hon hade tagit körkort så hade hennes äldre bror hånfullt frågat hur mycket nytta hon skulle ha av det. Då tog hon trafikkort och började köra taxi. Hennes bror kunde inte finna sig i det så han fick börja köra buss.

– Då har jag berättat mitt livs historia, sade hon när jag reste mig och gick. Själv fick jag inte en chans att berätta min, men den hade nog stått sig ganska blek i jämförelse.

Kvinna vid kavalett

november 1, 2012

 

Gouache