Budapest

I Budapest bodde vi på Hotel Sofitel med utsikt över palatset på andra sidan Donau, eller Duna som det heter på ungerska. Ungerska låter i mina öron som ett mellanting mellan finska och polska och alla ord är helt främmande. Innan vi åkte så läste jag lite i boken Budapest – Europas hjärta av Clas Thor (från 1986, så inte helt aktuell):

Bara ett ord som snabbt går att associera till svenska, och kanske ett av de mest användbara för utlänningen, hittar jag på väggen i buffén och senare på restaurangborden: étlap. Uttalat på stockholmska och tolkat till rikssvenska blir det ”ätlapp”, dvs matsedeln.

De är förtjusta i sina hjältestatyer i detta land som ständigt blir invaderat. Den mest lukrativa verksamheten verkar vara att stå under ett parasoll och sälja biljetter till hop-on-hop-off-bussar, för sådana försäljare finns överallt.

Innan vi gick ner i de underjordiska labyrinterna (fast sajten säger att de är stängda, så vi var väl nere i en falsk labyrint) som förutom det förutsägbara Dracula-temat av någon outgrundlig anledning hade skyltdockor uppställda för att spela upp Maskeradbalen av Verdi (den med mordet på Gustav III), så (och nu börjar meningen bli så lång att till och med en tysk filosof skulle nicka uppskattande) tog vi en coca-cola på ett närliggande café och hittade denna eleganta ljusstake gjord av apelsinskal.

Annonser

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: