Archive for oktober, 2012

Tove dansar, skannern knarkar

oktober 24, 2012

Var på kroki på dansmuseet idag och tecknade av Tove, som går modern linje på Dans- och Cirkushögskolan. Det var fullsmockat som vanligt. Man måste vara där minst en kvart i förväg om man vill ha en bra plats.

Jag kunde tyvärr bara stanna halva tiden, men jag fick ihop några teckningar ändå, trots att min water brush med rött bläck hade torkat ihop.

Ibland får skannern lust att vara lite konstnärlig på egen hand:

Annonser

Glaserat

oktober 24, 2012

 

Var på Kavaletten i Aspudden för ett tag sedan och glaserade en skulptur som jag gjorde i våras. Jag hade en vision om en jämn vit blank yta, men det ser mest slemmigt ut.

Är han på McDonald’s nu igen?

oktober 22, 2012

Ja, tyvärr. Sorgligt, men sant. McDonald’s i Östberga. Men jag tog i alla fall morötter istället för pommes frites den här gången.

100 minuter, steg-för-steg

oktober 22, 2012

 

Gouache på färgat papper

 

Atelier Stockholm hade som utlovat två modeller samtidigt i torsdags och jag var där. Modellerna höll samma pose under två timmar, fast i tjugo-minuterspass med raster mellan. Jag passade på att ta en bild av min målning varje rast så att vi kan se en målnings uppgång och fall:

 

20 minuter: Skiss med blyerts och ifylld med filtpenna. Jag har försökt överdriva formerna och jobba med fält snarare än med linjer. Precis börjat lägga på gouache.

40 minuter: Lagt på mörka färger, krapplack, umbra och blågrönt. Börjat att lägga på mellantonerna.

60 minuter: Jag är i stort sett klar med hur jag vill ha färgerna över hela målningen.

80 minuter: Hittills har jag jobbat med stora breda penslar. Nu byter jag till en lite mindre och börjar jobba med detaljer. Förvånansvärt lite händer under de här tjugo minuterna. Detaljer i ansiktet, mannens vänstra hand, mannens rygg, kvinnans arm.

100 minuter: Bortsett från lite mörkare skuggor så är det inte mycket som blivit bättre här. Händerna ser taffliga ut. Mannens vrist ser konstigt smal ut. Någon har tagit en tugga ur hans rumpa.

Ja ja. Förhoppningsvis lär man sig något i alla fall.

 

Romkocsma

oktober 22, 2012

Ett inslag i Budapests nattliv är romkocsma – ruinpubar. Det är ruiner av gamla byggnader som har inretts som barer. Vi gick till en av dessa som heter Szimpla Kert och fick efter ett par gin & tonic lust att inreda vårt kök i samma stil, att låta tegelstenarna kika fram genom hålen i putsen, trasiga möbler, graffiti, kanske en stympad skyltdocka i hörnet (spraymålad cerise). Fast det blir nog ljust och fräscht till slut.

Vi gick också till A38, där lyssnade vi på hiphop på ungerska. A38 är på en båt i Donau och ligger ganska långt från centrum. Vi försökte åka spårvagn dit, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det går inte att köpa biljetter ombord och biljettautomaterna är sällsynta och om man har tur och lyckas hitta en så är ändå chansen noll att den fungerar. Till slut gav vi upp och plankade.

Men om man nu tycker att ruiner och båtar känns för modernt så kan man alltid gå till ett traditionellt café och lyssna på fiolmusik.

 

Detta avslutar berättelsen om resan till Budapest. Här är första inlägget.

Budapest

oktober 19, 2012

I Budapest bodde vi på Hotel Sofitel med utsikt över palatset på andra sidan Donau, eller Duna som det heter på ungerska. Ungerska låter i mina öron som ett mellanting mellan finska och polska och alla ord är helt främmande. Innan vi åkte så läste jag lite i boken Budapest – Europas hjärta av Clas Thor (från 1986, så inte helt aktuell):

Bara ett ord som snabbt går att associera till svenska, och kanske ett av de mest användbara för utlänningen, hittar jag på väggen i buffén och senare på restaurangborden: étlap. Uttalat på stockholmska och tolkat till rikssvenska blir det ”ätlapp”, dvs matsedeln.

De är förtjusta i sina hjältestatyer i detta land som ständigt blir invaderat. Den mest lukrativa verksamheten verkar vara att stå under ett parasoll och sälja biljetter till hop-on-hop-off-bussar, för sådana försäljare finns överallt.

Innan vi gick ner i de underjordiska labyrinterna (fast sajten säger att de är stängda, så vi var väl nere i en falsk labyrint) som förutom det förutsägbara Dracula-temat av någon outgrundlig anledning hade skyltdockor uppställda för att spela upp Maskeradbalen av Verdi (den med mordet på Gustav III), så (och nu börjar meningen bli så lång att till och med en tysk filosof skulle nicka uppskattande) tog vi en coca-cola på ett närliggande café och hittade denna eleganta ljusstake gjord av apelsinskal.

Tidningen i stolsfickan framför dig

oktober 18, 2012

Det är lite tråkigt att flyga, särskilt om det är mörkt och molnigt och flygbolagets tidning brukar inte vara särskilt spännande. I detta fall hette tidningen Austrian Skylines och om man ville kunde man sitta och lära sig tyska genom att jämföra den tyska och engelska texten. Eller så kan man rita av bilderna i tidningen.

 

 

Lyckligtvis fanns det ett tidningsställ i dragspelet när man klev på planet och där hittade jag den betydligt roligare tidningen NEWS.

 

Andreas Weimann, någon slags sportidrottare.

 

Fiona Pacifico Griffini-Grasser, även känd som Fiona Swarowski.

Röda flygvärdinnor

oktober 18, 2012

Känns det inte lite vemodigt att de har slutat med flytväst-pantomimen på flyget? Numera är säkerhetsinstruktionen en film som visas på bildskärmarna som fälls ner från taket. Flyger man med Austrian till eller från Arlanda så får man dessutom höra ett inspelat meddelande på svenska. Det låter väldigt konstigt. Det är inte så att rösten bryter på tyska eller nåt, men tonfall och formulering känns stel och gammalmodig. ”Kära flyggäster,” börjar det. Vem uttrycker sig så? Har Fröken Ur fått manus från Google Translate? Protesterade inte skådespelaren när hon fick sitt manus?
– Ursäkta, men så säger man faktiskt inte på svenska …
– Aber Ja, sagt es unsere elektronischen Computer. Lesen!


Flyget från Wien till Budapest var med ”Austrian Arrows operated by Tyrolean Airways”. Lite oklart vad skillnaden mot Austrian Airlines är. Personalen var likadant klädd i alla fall. Flygplanet var en Dash 8-400 turboprop. Om namnet verkar bekant så är det för att SAS inte flyger med dem längre. Dash 8-400 går enligt säkerhetsbroschyren under epitetet ”The quiet one”. Jämfört med vad? Den här?

Apropå personalens kläder så är det en fördel om man klär i rött om man ska jobba på Austrian. Flygvärdinnornas dräkter är helt och hållet röda. Röd tröja. Röd Väst. Röd kjol. Röda strumpor. Röda skor. Röd scarf. Nej nu ljuger jag. Det är lite vitt och grått på scarfen också. Men ganska så mycket rött, för att inte säga jättemycket. Det ser mer ut som superhjältetrikåer än en uniform för kabinpersonal.

En teori jag har är att istället för att föra statistik över utnyttjande av pappaledighet och liknande så skulle man kunna få en bra bild av hur pass jämställt ett land är genom att titta på hur pass vågade uniformerna är hos flygvärdinnorna på det nationella flygbolaget. Det är tyvärr svårt att kolla eftersom resultaten när man googlar på ”air hostess uniform” verkar en aning missvisande. Jag tror till exempel att endast ett fåtal av världens flygbolag tillverkar sina uniformer av latex.

 

En vision av framtiden på Wiens flygplats

oktober 17, 2012

 

 

 

Det går inte så många direktflyg från Arlanda till Budapest, så flyget gick via Wien med Austrian Airlines. Kanske är det en kvarleva av det hapsburgska förtrycket? Nåväl, jag hade ett par timmar att fördriva på Wiens flygplats och där hittade jag ett slags laptopmöbler som bestod av fyra fåtöljer som satt ihop, avdelade med skärmväggar. På varje fåtölj satt ett litet bord som man kunde ställa datorn på och åtnjuta gratis Wifi, eller om man så ville, lägga skissblocket på bordet och rita av människorna i laptopkvartetten mitt emot. Där kunde man sitta i sitt eget lilla bås totalt ostörd (såvida nu inte fransmannen bredvid satt och skypeade utan headset och berättade om affärsresan för frun hemma i Nice).

 

Bäst som jag som satt där och ritade så kom det en svensk dam åkande förbi på rullbandet med väskan släpandes efter sig. Hon talade högt med sitt resesällskap och målade upp en skräckvision vid åsynen av laptopbåsen. Hon såg en framtid där alla sitter i sin egen lilla värld och ingen umgås med någon annan. Kanske har hon rätt. Man kan inte kramas i cyberrymden.

Man kan inte köpa tax-free i cyberrymden heller, lika lite som när man flyger inom EU. Får nog åka till Åland nästa gång.

Utsikten på Arlanda

oktober 17, 2012

Flög till Budapest i torsdags förra veckan och då föll det sig naturligt att passera Arlanda flygplats på vägen.

Är det inte något konstigt i huvudet på folk som inreder flygplatsbyggnader? De vänder ju alla bänkar bort från fönstrena och var ska man då sitta om man vill titta på flygplanen? Ibland sätter de till och med frostat glas upp till midjehöjd så att det ska bli ännu svårare att se ut. Fast det är klart, designar man flygplatser så blir man nog ganska snart trött på flygplan. Och dem som de designar för är väl de som tillbringar mest tid på flygplatser och de är väl också trötta på flygplan.

Men vad ska man titta på annars? Frågan är om man inte blir snabbare trött på det som finns inuti terminalbyggnaden. Reklam för GANT. Lekhörna med jättekantarell i glasfiber. I övrigt inte så mycket, förutom den kurviga kvinnan i cerise klänning som delade ut gratis räkmackor förstås. Erik Lallerstedt har rödlök på sina räkmackor sade hon.