Neutronernas dans

2011-04-11 Så har kärnkraftsdebatten har blossat upp igen på nytt igen och man kan konstatera att det finns argument för och emot.

Däremot tycker jag att det är lite tråkigt att politiken alltid får stå i vägen för skönheten och poesin i kärnfysiken.

Tänk på att i varje fission av U235 så frigörs två eller tre neutroner som hastigt blir  utslängda ur atomkärnans trygga bo. För den unga neutronen är reaktorhärden en värld fylld av faror. Neutronen kommer att stöta på protoner i moderatorn, men där vet den inte vad den har att hämta. Är protonen en vän som hjälper till att absorbera överskottsenergi, eller kommer den helt lömskt att binda till neutronen och bilda deuterium? Det vet den inte förrän efteråt. Boratomerna i styrstavarna måste till varje pris undvikas, det är i alla fall ett som är säkert! Men den största faran är kanske att neutronen förirrar sig bort från härdens trygga... öh... härd. Ute i ödemarken finns inte mycket annat än syre- och väteatomer och om den inte blir absorberad inom en kvart eller så, så kommer den att sönderfalla till en proton, en elektron och en antineutrino.

Men om allt går väl så överlever en av dessa två eller tre neutroner tills den träffar på en ny uran-235, blir absorberad och får i sin tur ge upphov till en ny generation neutroner, och reaktionen går vidare.

Visst är det som en metafor för livet?


Har du sett tjerenkovstrålning i verkligheten någon gång? När jag pluggade passade jag på att läsa en kurs i reaktorfysik. Vi var bara sex deltagare (karriärmöjligheterna var väl magra då och ser ut att vara det nu också). I alla fall fick vi åka ner till Studsvik och provköra R2-0:an; köra styrstavar upp och ner och kolla hur neutronflödet ändrades.

Det var en ganska mäktig upplevelse att stå uppe på en gångbro över reaktortanken, titta ner på härden och se det blå ljuset från små elektroner som kör ikapp fotoner.

R2:an är nedlagd nu. Mitt framtidshopp står till italienarna.


Nyckelord:

fysik skämtteckning